Under helgen, måndagen och större delen av tisdagen växte nervositeten i maggropen, och när jag stod på stationen och väntade på tåget mot Kristianstad flög miljoner tankar genom huvudet.
Jag skymtade några andra som jag misstänkte skulle mönstra: unga, till synes friska människor som inte hade mer packning än en halvfylld sportsbag.
När jag ankom till Kristianstad, något senare än beräknad, inleddes samtal med de övriga. Jag träffade en kille från Mjölby som jag spenderade nästan all tid med. Vid ankomsten till Pliktverket upptäcktes sju tjejer som skulle mönstra. "En eloge!" tänkte jag och satte mig ner.
Mest påtaglig var tystnaden. Ingen vågade säga något, alla var för nervösa och ovetande om vad som komma skulle.
Senare på kvällen skrev vi inskrivningsprov, vilket var svårt både kunskapsmässigt och psykiskt. Att de sista delproven gick på tid med en tickande klocka gjorde inte saken bättre.
Efter provet hade vi chill o mys fram till 23.30, så vi promenerade, i spöregn, in till metropolen Kristianstads stadskärna. Där åt vi på Burger King, och kände hur stämningen sakta men säkert lättade. Jag blev lättad av att höra att nästan alla hade en positiv inställning till militärtjänst. Tummen upp!
Dagen därpå inleddes testerna. Sjuksköterskan konstaterade att min syn, hörsel och färgseende var perfekt, min längd, vikt, puls, blodtryck och BMI idealiskt och jag genomförde styrkeprovet. Enligt mig gick det piss. En femma. Till mitt försvar säger jag att jag alltid haft svårt med kroppens koordination.
Därefter kallades jag till psykologen. Hon frågade om mina sommarjobb, min familj, mina vänner och allt däremellan. Jag fick känslan av att hon inte trodde på ett enda ord jag sa.
Efter psyket hamnade jag hos läkaren. Han kontrollerade mina felfria leder och min mer eller mindre perfekta balans, varpå jag fick sätta mig på cykeln.
Konditionstestet var det vidrigaste. Efter en uppvärmning på fem minuter satte testet igång, och om jag inte satt ett mål innan jag satte mig på cykeln hade det aldrig gått. Efteråt var det skönt att vara klar med det.
Mönsterförrättaren konstaterade på nytt att jag inte får någon tjänst, utan placeras i utbildningsreserven. Något som gjorde mig gladare var att jag klarar de nya kraven för amfibiegruppbefäl, och mitt intresse för den tjänsten nedtecknades. Pliktverket skrev således in mig i utbildningsreserven, i befattningsgrupp chef.
Styrkeprovet: 5
Cykeln: 7
Syn: H 1,0 V 1,0
Färgseende: 0 fel
Hörsel: godkänd, inga fel
I-provet: 6
Befälslämp.: 6
Plikttjänstförmåga: 7
Sammanvägd tjänstbarhet: A - "Stridande befattning med stor rörlighet"
Amf 1, here I come!
21 apr. 2010
17 apr. 2010
LP-kväll
16 apr. 2010
12 apr. 2010
10 apr. 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)